Using white lies if we have to
Hur man fastnar i samma gamla fotspår hur man än vänder vrider vräker sig ut ur sig själv ut genom ramen in i den nya tavlan. Hur alla väggar någon gång blir för nära och alla rum någon gång för små.
Jag är med någon som jag tycker så mycket om att allt jag kan göra när det slår mig är att borra in näsan så hårt jag kan i gropen hans nyckelben gör. Att ta min bröstkorg och följa alla de små vita trådarna, följa mina rötter hur de rotar mig i honom. Allting som är nytt med allting som är välbekant.
Allting som är nytt med allting som är välbekant. Jag som står brevid utanför och inte kan förstå varför det aldrig skär sig. Varför jag kan gå med på att allt är som det var när jag vet hur det slutade. Rättelse: när jag vet att det slutade. Men jag skulle aldrig sluta nu.
Jag är med någon som jag tycker så mycket om att allt jag kan göra när det slår mig är att borra in näsan så hårt jag kan i gropen hans nyckelben gör. Att ta min bröstkorg och följa alla de små vita trådarna, följa mina rötter hur de rotar mig i honom. Allting som är nytt med allting som är välbekant.
Allting som är nytt med allting som är välbekant. Jag som står brevid utanför och inte kan förstå varför det aldrig skär sig. Varför jag kan gå med på att allt är som det var när jag vet hur det slutade. Rättelse: när jag vet att det slutade. Men jag skulle aldrig sluta nu.
Kommentarer
Trackback
