För överlevnad spring
Önskar att jag kunde sluta gråta alla dessa tårar som drunkar mig till slut. Det mesta är relativt men rastlösheten verkar vara permanent. Jag har svårt att sätta ord på den känsla som får mig att alltid rivas och stryka nätterna mothårs men jag har en aning om att jag kommer att ha tillräcklig tid för att någon gång skriva ner den. Jag tror inte längre att jag någonsin kommer bli lämnad ifred lugn. Det är inte mer komplicerat än så.
-
De saker jag inte förstår rynkar jag pannan åt och tänker inte mer på. Alternativ sanning. Jag tänker visst men det kommer inte fram några tankar. Skriver ner min fakta och kollar på den och håller helt enkelt bara inte med och sen är det tomt tyst ekande tomgång. Det enda som är sant och lika varje gång är resultatet. Som inte är min hand på telefonen. Jag ringer aldrig dig och frågar och helt ärligt tror jag inte att jag någonsin orkar.
-
Skräcklista.
Vintern.
Övrigt känns för stunden otillräckligt i jämförelse.
-
När jag inser att jag skriver den här bloggen orkar jag inte med mig själv. Jag har världens bästa helger som lyfter mig till absurda höjder men jag landar alltid så hårt. Ändå. Därför syns aldrig det bästa bästa äkta här. Bara allt det andra, som handlar om när jag inte somnar när jag bara gråter när jag alltid fryser. Det måste vi förstå och orka förlåta. Någon annan natt när skärmen inte är suddig och min hals skriker efter vatten.
-
Har räkningar som jag gömmer har handflator som blir svettiga efter för lång närkontakt med otäcklingar. Har novembermörker cocacola har försökt vänja mig vid mörkret börjar sockervägen med en massa glögg. Klarar jag inte av det får vi också förlåta mig. Har ett oändligt förråd av förlåt har hammare som hamrar mot hjärtklaffarna det är lätt att förväxla dessa med min puls. Har ett glödande humör som alltid pendlar ett nytt och enorm närhetsbehov och
vad ska jag
göra av det.
-
De saker jag inte förstår rynkar jag pannan åt och tänker inte mer på. Alternativ sanning. Jag tänker visst men det kommer inte fram några tankar. Skriver ner min fakta och kollar på den och håller helt enkelt bara inte med och sen är det tomt tyst ekande tomgång. Det enda som är sant och lika varje gång är resultatet. Som inte är min hand på telefonen. Jag ringer aldrig dig och frågar och helt ärligt tror jag inte att jag någonsin orkar.
-
Skräcklista.
Vintern.
Övrigt känns för stunden otillräckligt i jämförelse.
-
När jag inser att jag skriver den här bloggen orkar jag inte med mig själv. Jag har världens bästa helger som lyfter mig till absurda höjder men jag landar alltid så hårt. Ändå. Därför syns aldrig det bästa bästa äkta här. Bara allt det andra, som handlar om när jag inte somnar när jag bara gråter när jag alltid fryser. Det måste vi förstå och orka förlåta. Någon annan natt när skärmen inte är suddig och min hals skriker efter vatten.
-
Har räkningar som jag gömmer har handflator som blir svettiga efter för lång närkontakt med otäcklingar. Har novembermörker cocacola har försökt vänja mig vid mörkret börjar sockervägen med en massa glögg. Klarar jag inte av det får vi också förlåta mig. Har ett oändligt förråd av förlåt har hammare som hamrar mot hjärtklaffarna det är lätt att förväxla dessa med min puls. Har ett glödande humör som alltid pendlar ett nytt och enorm närhetsbehov och
vad ska jag
göra av det.
Kommentarer
Trackback
